♥

Nu sitter jag tillslut här med ett tefefonnummer framför mig, numret är till Stockholms Nödslaktservice. Efter diskussioner med både min mamma och min mamma nummer 2 (ska vi säga svärmor numera?) om denna neverending story angående min häst har jag beslutat för att ta bort henne. Idag ringde jag. Måndagen den 26:e blir det, kl 9.00. Jag kan inte säga att det var lätt, men de känns nog rätt ändå.

Och till den lilla man som kom in i mitt liv igen, det var nog precis i rätt tillfälle. Du är underbar. Vill bara att du ska komma hem snart.

Ibland tror man att man nått botten, när det visar sig att det kan bli ännu värre. Det värsta är när det blir situationer som man verkligen inte vet hur man ska ta sig ut. Som det just nu, är med min häst. Skulle försöka göra ett försök att slå på skon idag, som hon tappade efter tre dagar. Men pleggiatet (lugnande medlet) funkade inte alls på henne, trots att jag gav dubbel dos. Så ingen sko kom på. Jag vet inte vad jag ska göra, kan ju inte direkt åka in till kliniken varannan dag och slå på tappskor, det går bara inte. Hon blir också bara galnare för varje dag, ju mer man bråkar. Jag orkar inte mer, och inte hon heller för den delen. Jag vill bara få slut på den här historien men jag vet inte hur. Hon kommer aldrig bli en häst igen, jag har redan insett det, men veterinärerna bara envisas... Så imorgon blir det att ringa Täby igen och försöka förklara situationen. Vilket antagligen bara kommer bli ännu något värdelöst förslag.

Vill bara dela med mig av en vacker bild på en av Nya Zealands bästa fullblodshingstar. Som jag och Camilla fick äran att åka och se privat (nå, Camilla hade raggat upp hingstskötarna på krogen, haha). Black Minnaloushe som hingsten på bilden heter, var på jorden runt resa och skulle bara stanna i Cambridge inte allt för länge till. Vi kom och hälsade på honom på Windsor Park Stud. Black Minnaloushe uppskattas vara värd (ja, håll i er..) 150.000.000 svenska kronor. Vi hälsade även på hingstarna Falkirk, King's Chapel, High Chaparral, Thorn Park, Golan och Star Way. Alla världsberömda stjärnor.

Måndag. Upp tidigt, vid 7.00 (gudars, jag är inte van vid sådana tider längre, puh.). Koppla på släp för Audi:n och försöka lasta Sessan. Gick ganska så snabbt och sen begav vi oss, jag och Camilla till Täby för ännu ett av Sessans klinikbesök. Skulle skos vid 10.00, vi fick dock vänta till över 11.00 innan dom tillslut skodde henne. Hon stod kvar över lunchen och fick träffa veterinären där efter. Springa, longera, böja hit och dit. Sessan fick nog vid böjprovet och fick totalagrissioner på veterinären som fast beslutet skulle hålla fast henne (vilket, som jag redan vet, inte går eftersom hon reser sig tills hon är fri). Bedöva hovar, linda ben och tillslut vid 16-tiden var det dags att bege sig hemåt, med en häst som var redan väldigt frustrerad. Tacka det, lastad tillslut men tyvärr blev vi inte så mycket klokare av besöket. Hon rör sig mycket bättre än förut. Men veterinären proppsar fortfarande på att det är hovarna som spökar och att hon inte har några problem med dom 5 avbrutna tornutskotten. Nåja, vi får väl se om 3 veckor vad dom säger. Fick faktiskt även fram lite intressant fakta om att min kära häst stått i träning hos proffstränaren Michael "Mischa" Kahn, och en djurskötare på kliniken kände honom och skulle höra med honom om Sessan eventuellt råkat ut för något.