Ajo juste, vem bryr sig

Spelar det någon roll hur mycket man försöker ibland? Eller är lyckan något man bara får känna på för en kort stund, för att sedan göra allt till forntid? Som om vi skulle kunna försöka leva av de minnen vi spart, kanske för att kunna överleva, ibland. Jag trodde det fanns en gräns för hur mycket någon kunde bli sviken. Men den existerade inte, hur mycket jag än trodde. Jag går tillbaks till avgrunden nu, jag har slutat försöka. Slutat tro. Tack (..älskling)

Tvåtusensju verkar inte bli mitt år, inte än iallafall, inte som jag trodde det.

Ryggen är uppskärd, jag har mått pissigt i två dagar, jag hatar morfin.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0