Livet springer och jag kan inte ens gå

Den nya tidsåldern är här, hundra vägar att gå men ingen som riktigt känns rätt. Eller är det för många som känns rätt vilket gör det omöjligt att välja. Det spelar ingen roll hur många gånger jag funderar på det, det slår mig aldrig ändå.

"Tiden flyter förbi,
som en dimma utan konturer
och jag är rädd,
för jag står bara i mitten
och låter den passera."


Ja, ungefär så på något vis känns det. Livet springer och jag kan inte ens gå.
Det var i janurari jag kom hem från min och Camillas 5 månaders jobb-period i Nya Zealand. Tänk att jag bringat 5 månader av mitt liv där borta i Sagan om ringen-landet, rätt så ofattbart faktiskt. Men 2 diskbråck senare orsakat av den hårda galoppsporten är man hemma på svensk mark igen.

image1  image3
Camilla och Jag i N.Z

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0