♥

Jag säger ju bara det här med gamla vänner och bekanta. Jag satt precis och pratade med Richard på msn (Ouze, you know who I mean..)  och det var ju bara lite lustigt. Blir väl säkert till och träffa honom nån gång i sommar också. Haha.

Jag och Emmy har också suttit och snackat en massa på msn idag, och kommit fram till, ungefär, I don't need A man. Eller kanske Give me a man that is man enough. Samt även att man ska försöka lära sig leva i nuet (hur gör man?). Varför känns allt så förbannat avancerat nuförtiden? Gör vi allt så komplicerat så vi skrämmer bort vår egna art? Varför går det bara inte att lite på folk? Eller har vi bara för mycket tid att tänka? Jag tycker om lösaktighet till en viss nivå. En nivå som alltid överskrids. Eller är det bara 20-års krisen. Vad vet jag.

But maybe it isn't easy to understand girls either;

"-nej och det är där jag är så jäkla jobbig, jag vill verkligen inte verka efterhängsen så jag skriver typ aldrig till dom och är värsta dissig fast jag egentligen vill visa vad jag känner, jag vill liksom inte släppa någon för nära."