♥

Panik drabbar mig alltid som värst på kvällen, jag vill typ hoppa ut genom fönstret och bara försvinna för att sedan typ springa till Skåne, eller Norrland kanske. Så jag snodde bilen och plockade upp Åsi och vi cruisade ut lite på gamla Brevik-minnen. Jag behövde bara få klaga lite, klaga lite på sånt där Sandra-Åsa-vis. Just nu kan jag klaga hur mycket som helst i hopp om att det ska kännas bättre, men ack nej, ångesten går inte att få veck på nuförtiden. I'm just really kind of spinning around, trying understanding, but nothing works, I'm falling into pieces, really.